language: Deutsch   Français   italiano   Español   Português   日本語   russian   arabic   norwegian   swedish   danish   Nederlands   finland   ireland   English  

Mytiskt myteri fortsätter fängsla | Under strecket | SvD

Mytiskt myteri fortsätter fängsla Efter mer än 200 år och oräkneliga böcker, artiklar och filmer ­fortsätter bilden av vad som egentligen ­hände i samband med det berömda upproret på örlogsfartyget Bounty att berikas.

pandora Marlon Brando spelade styrman Fletcher Christian i en filmatisering av ”Myteriet på Bounty” från 1962.

FOTO: Foto: Allstar/Cinetext/MGM

23 augusti 2014 kl 01:00, uppdaterad: 25 augusti 2014 kl 09:29

Pandora Charm Sjöhistoriens mest omskrivna fartygs­katastrof är inte Titanics undergång utan en långt tidigare händelse, vid ­vilken ej en droppe blod flöt. Tidigt på morgonen den 29 april 1789 inträffade myteri ombord på H M S Bounty, ett tremastat brittiskt örlogsfartyg lastat med brödfruktsplantor från Tahiti. Anförda av styrman Fletcher Christian tvingade ett antal myterister kapten William Bligh med 18 besättningsmän lämna fartyget i bara skjortan. ­Myteristerna och några lojala, som inte rymdes med i den överfulla livbåten eller som hållits inspärrade under däck, seglade tillbaka till Tahiti. Mot alla odds tog sig Bligh och hans mannar på knappa sju veckor utan förluster från Tofua i Tongagruppen till den ostindiska ön Timor, över 3 618 distansminuter ocean. Myteristerna lyckades finna en fristad på den avsides belägna, obebodda ön Pitcairn.

Pandora Armband Som i antikens drama sönderfaller händelserna kring Bounty i tre delar, vilket Charles Nordhoff och James Norman Hall tagit fasta på i sin klassiska trilogi ”Mutiny on the Bounty”, ”Men against the sea” och ”Pitcairn’s Island” (1932–34). Hybris utlöses i Christians revolt mot överheten, nemesis drabbar myteristerna på Pitcairn, förstärkta med ett antal tahitiska män och kvinnor: inom tio år har 15 av dem inklusive Christian själv dött en våldsam död. Enda överlevande mansperson efter 1800 är John Adams, patriark bland ett harem kvinnor och ett myller av barn med olika pappor. Våldet har ­mynnat ut i en frid med kristliga förtecken, stavat katharsis.

Pandora Enligt Donald A Maxton tog många 1800-talsskribenter fasta på det uppbyggliga budskapet från Pitcairn, när ön väl upptäckts för omvärlden genom Mayhew Folgers besök i februari 1808. Men långt fler auktorer, såväl forskare som skönlitterära författare, har koncentrerat sig på dramatiken, framför allt på själva myteriet. Om detta handlar huvudparten av de mer än 1 700 böcker och artiklar på engelska som under 1790–2006 publicerats i ämnet – inklusive en översättning av Bengt Danielssons ”Med Bounty till Söderhavet” (1962) – för att inte tala om de fem filmer som gjorts. Ett minst sagt omfattande material som Maxton sammanställt, vid sidan om sitt arbete som kommunikationsdirektör vid ett sjukhusnätverk i New York. ”The mutiny on H M S Bounty: A guide to nonfiction, fiction, poetry, films, articles and music” (McFarland & Co) är med sina ymniga illustrationer och kommentarer en skattkammare för varje Bountyromantiker.

Pandora Armband Men vad hände på Bounty? I sin ”Narrative of the mutiny on board His Majesty’s Ship Bounty” (1790), bibliografins första titel, anger William Bligh som orsak till myteriet att revoltörerna ville tillbaka till det ljuva livet på Tahiti. Men ögonvittnen beskriver kaptenen som en visserligen duglig befälhavare och navigatör men som en kitslig felfinnare av rang. När sinnet rann på Bligh kunde han brista ut i de skymfligaste tillmälen och vildaste hotelser, av någon ­anledning ofta riktade mot sin gunstling Fletcher Christian. Denne kom från en långt finare familj än Bligh och tålde illa anklagelser som att kaptenen av sin styrman blivit bestulen på några kokosnötter.

Billiga Pandora I sin bok ”Mutiny and romance in the South Seas: A companion to the Bounty adventure” (1989), ger den finlandssvenske psykoterapeuten Sven Wahlroos Christian den tänkbara diagnosen borderline (samtidigt som han avfärdar teorin om en homosexuell relation mellan kapten och styrman). Strax innan myteriet planerade denne att ensam lämna fartyget i nattens mörker. Om så skett skulle H M S Bounty och Breadfruit Bligh i dag vara en fotnot i marinhistorien. I likhet med H M S Pandora.

Namnet Breadfruit Bligh erhöll kaptenen när han efter sin osannolika räddning återvänt som firad hjälte till England. Men senare, när de egentliga orsakerna till revolten började klarna, stämplades Bligh allmänt som ”that Bounty bastard”. Medan Fletcher Christian alltmer kom att betraktas som ett oskyldigt offer, framställdes Bligh allmänt som en sadistisk tyrann. Sådan framstår han i Nordhoff & Halls trilogi och i Frank Lloyds filmatisering 1935, med Charles Laughton som en inkarnation av den onde och en ung Clark Cable i den romantiske Christians roll. Enligt Maxton är filmen fylld av ­oegentligheter, till råga på allt en kölhalning – en vid det laget avskaffad strafform vid den brittiska marinen. ”Närmare 50 år skulle förflyta innan ­Hollywood tog lärdom av forskningen och började presentera Bligh i ett mer skäligt, realistiskt ljus.”

Både Nordhoff & Hall och Lloyd använder sig av en fiktiv berättare vid namn Roger Byam – tämligen oförklarligt, ­eftersom det fanns en historisk person som motsvarade denne. Namnet var Peter Heywood, en vid tidpunkten för myteriet 16-årig acting midshipman (sjökadett) på Bounty, kvarlämnad ombord, först på grund av ­tvehågsenhet, därefter för att han hölls inspärrad av myteristerna. Som en följd av detta kom Heywood att följa med fartyget till Tahiti, där han och flera andra blev kvar då Bounty med den hårda kärnan avseglade på sin sista resa. Efter 15 månaders infödingsliv, inklusive tatueringar och äktenskap, blev samtliga kvarvarande den 23 mars 1791 in­fångade av Edward Edwards på H M S Pandora, som skickats ut på spaning efter Bounty. Pitcairn förblev utom räckhåll, däremot inte de vassa korallerna på Stora Barriärrevet, där Pandora den 29 augusti samma år gick till botten.

Vid det laget hade Edwards med eftertryck visat sig vara exakt den omänsklige avgrundsfurste som Bligh beskyllts för. I ett brev till sin mor Elizabeth Heywood, daterat i Batavia den 20 november, beskriver Peter de vidriga förhållandena i den så kallade ”Pandora’s box” där fångarna hölls inspärrade, med såväl armar som ben i järn och därmed tvungna att ”äta, dricka, sofva, och lyda Naturens bud” i detta tillstånd. Fyra fångar drunknade, två av dem alltjämt fjättrade på kaptenens order, tillsammans med 31 besättningsmän.

Men Peter Heywood klarade sig och blev sedermera benådad av George III; tre myterister hissades i galgen. Inflytelserika marinofficerare inom ­släkten gjorde sitt till för att rädda Heywood, under energiska påtryckningar från Peters äldre syster Hester, kallad Nessy. I två års tid förde systern en oförtröttlig kampanj för brodern, samtidigt som hon under den långa rättegångstiden gav honom bästa tänkbara andliga stöd, i form av en lång rad epistlar. Bevarade finns också broderns svar till henne förutom ett antal brev från och till olika inblandade personer, börjande med William Blighs bistra beskrivning av Peter till dennes mor: ”Hans Uselhet är utom all Beskrifning”. Brevsamlingen, förstärkt med ett stort antal poem skrivna av de båda syskonen, har genom århundradena bevarats otillgänglig för allmänheten på Newberry Library i Chicago. För första gången föreligger den nu i bokform under titeln ”Innocent on the Bounty”, redigerad av Donald A Maxton och den svenske experten Rolf E Du Rietz (McFarland & Co).

Som ett rent tidsdokument , och än mer som ett intressant bidrag till Bountyforskningen, har brevantologin sin givna plats i bokhyllan. Dels skildrar den själva händelseförloppet ur ett insidesperspektiv, dels ger den en levande bild av en ung man i extrema svårigheter, som åtminstone utåt verkar ha haft en andlig styrka av betydande mått. Och än mer syskonkärlek, överträffad endast av syster Nessys glödande penna. Till den grad stark och intim förefaller känslan att den i vår svalare tid kunde leda tankarna i fel riktning, som då Nessy – i ett brev avsänt den 13 oktober 1792 – brister ut

i ett ”Ah! Min bäste Broder, berövad dig, vilket eländigt Tomrum vore inte Universum för din arma Nessy!” Och fem dagar senare: ”Jag älskar dig tio­tusen, tusen Gånger mer än någon annan jordisk Varelse”. Den lock av hans ”underbara Hår” hon ­tidigare mottagit i brev har hon kysst ”tiotusen gånger”. Enligt gällande lag kunde damer inte ­besöka åtalade personer, men den 26 oktober blev Peter frikänd. Dock blev glädjen och lättnaden kortvarig för den älskade systern; den 25 september 1793 avled Nessy i bröstsjuka i en ålder av 26 år.

Vid Pandoras förlisning gick den dagbok Peter Heywood skrivit förlorad; sedermera försvann också en polynesisk ordlista som han sammanställt. Denna var ursprungligen tänkt att ingå som bilaga i James Morrisons journal, i den mån denna hade publicerats under hans livstid. Sjökadett Morrison var Heywoods vän och ödesbroder, som även han kom levande hem från äventyret och likaså blev ­benådad av konungen. I avsaknad av inflytelserika vänner sammanställde Morrison en senare utvidgad version av sin syn på händelseförloppet, vilken kan ha bidragit till utslaget. Men problighska intressen satte stopp för utgivningen, ända fram till 1935, då Cockerel Press lät trycka en begränsad upplaga på 325 exemplar – i dag dyrbara samlar­objekt. I längden ohållbart, vilket den oförtröttlige Maxton konstaterat. Nu föreligger äntligen en fullständig utgåva under titeln ”After the Bounty: A sailor’s account of the mutiny and life in the South Seas” (Potomac Books). En ovärderlig tillgång för forskning och allmänhet.

”After the Bounty” är tudelad. Första delen innehåller det viktigaste kompletterande faktamaterial till Blighs partsinlaga som vi har tillgång till. Andra delen utgör den genom tiderna första detaljerade skildringen av tahitiernas liv och leverne. I sammanlagt halvtannat år levde James Morrison på ön, tillsammans med Peter Heywood och andra mind­re litterärt bevandrade kumpaner; resultatet är en detaljerad, i grunden positiv även om ingalunda okritisk studie av en oceanisk kultur under dess sista blomstringstid, i vissa även om inte i alla avseenden ett föredöme för sina europeiska gäster. På sidorna av Morrisons bok växer det gamla Otaheite fram, i efterdyningarna av alla tiders myteri.

Mer i ämnet 8 feb 2004 Drömmen om Söderhavet som jordens paradis

23 aug 2006 Marlon Brandos paradisö blev hans tragedi

Tweet Kopiera sidans adress Tipsa en vän om den här artikeln Skriv ut Anmäl Större text

Nalle Valtiala är författare.

Tweet Följ @SvD Nalle Valtiala är författare.

understrecket@

Obegränsad tillgång till SvD digital – 3 månader för bara 99 kr